Återigen söndag
Det känns nu betydligt roligare att själv kunna ta sig någonstans, utan att behöva be andra om hjälp.
De som hjälpt mig mest förut är förstås mina barn som alltid ställer upp, samt min svåger och svägerska, Mats och Bella samt sist men inte minst Anita.
Mitt mående har svängt både upp och ner under sista tiden, mycket beroende på hur ont jag har haft i min hand. Tyvärr har handen blivit stelare, och jag kan nu bara röra min tumme och pek och långfingret ytterst lite. Övriga fingrar är stela.
Jag vet också att några av mina barn inte mått så bra sista tiden, och när en lem av kroppen inte mår bra så försöker man göra allt för att den skall må bättre. Jag försöker stötta mina nära och kära när de mår dåligt, samt glädjas med dem då de mår bra.
Det är bara att glömma sina egna problem för att hjälpa andra, detta är det jag lever efter.
Att få leva här och nu, är en gåva som vi fått
Även om vi ibland tänker på dom som före oss gått
Men vår kärlek och värme skall vi ge dem som står oss nära
Ty det är dem som vi har kära.
Kul att du börjar komma igång att blogga. Ska jag följa:-) Kan hjälpa dig att lägga in en bild om du vill, om inte William hjälper dej!
Kram kram
Vad skoj att du oxå har börjat blogga lite. Det blir kul att få följa :-) Känns bra att få skriva av sig ibland, det blir som en dagbok. Hoppas det blir bättre i handen för dig. Tänker på dig mycket och ber för dig.
Ha en underbar dag!
Kramar
Hade helt glömt att vi började lite med bloggen när du var här. Vad bra du gjort det. Här är en som kommer att följa den. Hoppas att det kan bli en ventil för dig att få skriva av dig lite. Tänker så mycket på er! Är så glad att vi fått träffa er så mycket i sommar. Barnen är överförtjusta, de bara pratar om morfar. Sin mamma glömmer de minsann :o)
Ha en skön vecka! jag älskar dig!!!
Kramis
