lonnen

Haft en skön tisdag med att min fru och jag blev bjudna på en Argentinsk restaurang av min dotter Louise och hennes man Jan. Mycket god mat och kul att få steka den själv.
Skall nu börja med att engagera mig i politiken, för jag blir upprörd över att se hur de sjukskrivna behandlas. Det är bra att de som går sjukskrivna skall få hjälp tidigt för att kunna komma tillbaks tidigt till sitt jobb i stället för sjukpension. Den tanken med dagens system är bra, men inte det med att de som är svårt sjuka skall bli utförsäkrade, till vad?. Nej vi måste behandla de som är sjuka med respekt och se till att de får den vård och hjälp som de behöver. Det måste ändå vara så i samhället att är man sjuk och läkaren intygar att denna person kan inte jobba med någfot, då skall inte samhället slänga ut denna ur systemet. Vi alla vill bli behandlade med respekt oavsett om man är sjuk eller inte, att en del fuskat med sjukskrivningarna och att en del för lätt blivit sjukpensionärer innebär inte att man kan behandla dagens sjukskrivna som en samhälls belastning.
Alla invånare i ett samhälle är lika värda och skall behandlas med respekt oavsett om man är sjuk eller jobbar. Så bör det i alla fall vara, man skall bemöta andra på ett sådant sätt som man själv vill bli mött.

Alla så försöker vi leva ett så bra liv som är möjligt, men ibland så kommer motgångarna slag i slag. I maj så kapade jag av handen och blev sjukskriven. Under hela tiden från maj tills nu så har jag känt av handen genom ständig värk, inte nog med det utan samtidigt så blöder ekonomin. För ingen kan förstå hur en sjukskrivning påverkar ekonomin negativt. Inte nog med detta, utan den 17 okt så tuppade jag av utanför min son Johans hem i Arboga. Jag klev ur bilen och mins inget mer för ens jag hörde långt borta att william skrek pappa, pappa. Jag hade då tydligen drabbats av ett blodtrycks fall. Så från lördag till månd em så blev jag liggandes på Kullbergska sjukhuset på deras hjärtavd. Men de fann inga fel vare sig på hjärtat eller i huvudet, och det var skönt. Men blodtrycket spökar lite grand. I helgen var Vicki och Jonny hemma och hälsade på, Och Jonny hjälpte mig med en sak. Det är alltid roligt när barnen och barnbarnen kommer hem, för det lyser upp tillvaron.
Det har kännts den senaste tiden som man är ute och simmar, och man märker att kraften tagit slut och att man begynner att sjunka. Då kommer paniken och man kämpar för att hålla sig flytande. Jag är i en tunnel men ser tyvärr inget ljus i mörkret. Skulle jag inte haft min fru och mina barns stöd så hade jag redan sjunkit för gått.
Men vem har sagt att hela livet skall vara glatt.
Jag kämpar en strid om en för en tid, men vad kommer i framtiden att hända.
Ja vart skall jag mig vända.
Min kärlek till min fru är efter 32 år fortfarande glödande het, ja det är det ända ja vet.
Även mina barn och deras fam är mig otroligt kär, ja det känns som om dom alltid är mig när.
Ja även mina närmaste vänner både i Lännäs, Katrineholm och Julita har betytt mycket för mig och jag hoppas att detta gäller även dig.
När nöden är som störst prövas ens vänner, ja

Har igår varit på ett arb.plats möte, det var kul att få komma till jobbet igen och få träffa mina arb.kamrater. Var igår även till USÖ och träffade doktor Sara för att få titta på bilderna på min avhuggna hand och operationen.
Det var nyttigt och samtidigt skrämmande att få se dessa bilder
Det är inte alltid kul att vara sjukskriven pga. mitt handikapp. Man skall helst hålla humöret högt samtidigt som man skall försöka hjälpa andra med deras problem, men vem har sagt att livet skall vara enkelt.
Denna dag är en städdag, inte roligt men nödvändigt.

Alla dagar kan inte vara blåa
Men de skall därför inte vara gråa
Livet är för vackert för att sörja bort
Fast vi människor är ju lite av denna sort
Nej vi skall ta till vara på de glädjeämnen som vi får
Så slipper vi att fälla en sorgens tår