En vanlig dag
Har igår varit på ett arb.plats möte, det var kul att få komma till jobbet igen och få träffa mina arb.kamrater. Var igår även till USÖ och träffade doktor Sara för att få titta på bilderna på min avhuggna hand och operationen.
Det var nyttigt och samtidigt skrämmande att få se dessa bilder
Det är inte alltid kul att vara sjukskriven pga. mitt handikapp. Man skall helst hålla humöret högt samtidigt som man skall försöka hjälpa andra med deras problem, men vem har sagt att livet skall vara enkelt.
Denna dag är en städdag, inte roligt men nödvändigt.
Alla dagar kan inte vara blåa
Men de skall därför inte vara gråa
Livet är för vackert för att sörja bort
Fast vi människor är ju lite av denna sort
Nej vi skall ta till vara på de glädjeämnen som vi får
Så slipper vi att fälla en sorgens tår
Återigen söndag
Det känns nu betydligt roligare att själv kunna ta sig någonstans, utan att behöva be andra om hjälp.
De som hjälpt mig mest förut är förstås mina barn som alltid ställer upp, samt min svåger och svägerska, Mats och Bella samt sist men inte minst Anita.
Mitt mående har svängt både upp och ner under sista tiden, mycket beroende på hur ont jag har haft i min hand. Tyvärr har handen blivit stelare, och jag kan nu bara röra min tumme och pek och långfingret ytterst lite. Övriga fingrar är stela.
Jag vet också att några av mina barn inte mått så bra sista tiden, och när en lem av kroppen inte mår bra så försöker man göra allt för att den skall må bättre. Jag försöker stötta mina nära och kära när de mår dåligt, samt glädjas med dem då de mår bra.
Det är bara att glömma sina egna problem för att hjälpa andra, detta är det jag lever efter.
Att få leva här och nu, är en gåva som vi fått
Även om vi ibland tänker på dom som före oss gått
Men vår kärlek och värme skall vi ge dem som står oss nära
Ty det är dem som vi har kära.
