lonnen

Alla så försöker vi leva ett så bra liv som är möjligt, men ibland så kommer motgångarna slag i slag. I maj så kapade jag av handen och blev sjukskriven. Under hela tiden från maj tills nu så har jag känt av handen genom ständig värk, inte nog med det utan samtidigt så blöder ekonomin. För ingen kan förstå hur en sjukskrivning påverkar ekonomin negativt. Inte nog med detta, utan den 17 okt så tuppade jag av utanför min son Johans hem i Arboga. Jag klev ur bilen och mins inget mer för ens jag hörde långt borta att william skrek pappa, pappa. Jag hade då tydligen drabbats av ett blodtrycks fall. Så från lördag till månd em så blev jag liggandes på Kullbergska sjukhuset på deras hjärtavd. Men de fann inga fel vare sig på hjärtat eller i huvudet, och det var skönt. Men blodtrycket spökar lite grand. I helgen var Vicki och Jonny hemma och hälsade på, Och Jonny hjälpte mig med en sak. Det är alltid roligt när barnen och barnbarnen kommer hem, för det lyser upp tillvaron.
Det har kännts den senaste tiden som man är ute och simmar, och man märker att kraften tagit slut och att man begynner att sjunka. Då kommer paniken och man kämpar för att hålla sig flytande. Jag är i en tunnel men ser tyvärr inget ljus i mörkret. Skulle jag inte haft min fru och mina barns stöd så hade jag redan sjunkit för gått.
Men vem har sagt att hela livet skall vara glatt.
Jag kämpar en strid om en för en tid, men vad kommer i framtiden att hända.
Ja vart skall jag mig vända.
Min kärlek till min fru är efter 32 år fortfarande glödande het, ja det är det ända ja vet.
Även mina barn och deras fam är mig otroligt kär, ja det känns som om dom alltid är mig när.
Ja även mina närmaste vänner både i Lännäs, Katrineholm och Julita har betytt mycket för mig och jag hoppas att detta gäller även dig.
När nöden är som störst prövas ens vänner, ja